Veckans höjdpunkt, fredag


Tar en paus från bloggen tills jag känner för att skriva igen, ha det bra människor/ emmmmmmmmsaan

The day after tomorrow


Nu är praoveckorna över och imorgon tar skolan över vardagen, dags att köra på det gamla spåret återigen. Blir nästintill deprimerad när det slår mig in att jag måste upp vid 07:00 för att sedan dra iväg med pärmen och böckerna till skolan. Jag vill inte vakna på morgonen  medveten om att jag har en lång skoldag framför mig, jag vill inte anstränga mig och jag vill inte plugga. Det är bara ca en månad kvar tills jag kan falla pladask ner på marken och inte behöva bry mig om någonting, men såhär skoltrött har jag aldrig varit. Man känner en sådan stor press hela tiden, pressen över att ha bra betyg, pressen över att lyckas, men det tar på krafterna. Man ska inte ge upp för lätt, absolut inte men usch vad det verkligen tar emot att gå till skolan. Save me from this misery.

"vägen till att lyckas är alltid
 under en konstant uppbyggnad"

Update Monday 15:12


Dags att vidga mina vyer, utseendet på bloggen måste förändras/ pusshej
"It's allways same shit but different days"

Some are a melody and some are the beat.


Min blogg har varit ett vrak de senaste dagarna, eller jag borde förmodligen avrunda det till veckor. Jag har inte unnat en enda kort sekund till att bara sätta mig ner vid rutan, andas ut och skriva om det jag bara känner för. Sanningen är egentligen är att jag inte har något att säga, visst finns det alltid något men det finns en gräns för vad som kan sägas. Syftet med en blogg är att den ska efterlikna en dagbok, där man kan skriva om sina allra innersta tankar, något som man inte delar med någon annan. Men när bloggen visas offentligt för andra människor kan man inte bara yttra sig om vad som helst. Det skulle förmodligen leda till negativa konsekvenser vilket man helst försöker att undvika. Jag har miljoner tankar i bakhuvudet som jag skulle kunna skriva ned för min egen skull, men det skulle vara alldeles riskabelt. Man kan egentligen säga att det finns gränser för allt, den ska hjälpa en att tyda mellan rätt och fel men det är inte alltid så lätt att tyda den. Det gäller hamna rätt och undvika att gå över gränsen vilket händer, alla gör sina misstag även den bäste. 
                        
Min längtan till sommaren är så pass stor att jag skulle vara kapabel till att göra vad som helst. Jag längtar till sommarvärmen, det svala blanka vattnet, tidpunkten då man vaknar vid morgonkvisten och bländas utav solens solstrålar som lyckats hitta sig in genom rullgardinerna, att umgås med vännerna natten lång, solnedgången, nya okända sällskap, nya människor, nya personligheter, sandstränderna, utomlandsvärmen, sena kvällar, havets brus, mys och grillning vid klipporna, sanden, kokosolja, exotiska frukter och platser, glädjen, stressfria dagar, sovmornar, att skapa minnen, oförglömliga stunder, solbrännan, värmen, att inte behöva bry sig om någonting och bara vara, lätta kläder, familj och släkt, oväntade händelser, grabbar, solero peach, det mjuka gröna gräset, fåglarnas kvitter vid morgonkvisten och stora som små förväntningar. När jag bara tänker på sommaren så får jag bara en sådan underbar varm känsla utav lycka.  Detta är ren livsglädje. 
                                     

"Nu blev jag ledsen i ögat"


FUCKING JÄVLA HAPPY HOUR, om det är någon som undrar varför jag fuckar ur så är det för att mitt inlägg på minst hundra rader raderades från mig blogg. Garva på ni som kan eran grej dvs. skadeglädje, ni kan ju alltid dröja kvar ungefär en timme så kan jag återberätta skiten, replay från the begining.  ÄLSKAR MIN JÄVLA BLOGG.

"If there ain't no drama, we create drama"

Nada enpelada


Sista praodagen på NK konfektyr, sista vardagen på veckan och sista gången jag skiter i att skriva i bloggen.